Vätskan måste innehålla rätt balans av bland annat vätska, mineraler, proteiner och osmotiskt tryck. Obalanser i vätskan utanför cellen leder till syrebrist inne i cellen.
Vilka konsekvenser får syrebrist? Får cellen inget syre dör den omgående. Men det räcker med att tillgången sjunker för att skada cellerna. Saknas tillräcklig mängd syre försämras energiproduktionen. Kroppen kompenserar detta genom att jäsa glukos istället för att förbränna det med syre. Detta ger också energi men bara en bråkdel av vad syreförbränning ger, ungefär 5 %. Syrebrist gör också att det bildas fler fria radikaler vilket bidrar till många sjukdomar. Vid brist på ATP i cellerna kan inte till exempel natrium-kaliumbalansen upprätthållas. Mineraler börjar då falla ur vätskan utanför cellerna och i blodet och bilda mineraldepåer. Dessa kan sätta sig i leder och ge artrit, sätter det sig i ögonen orsakar det grå starr. När mineralbalansen rubbas på grund av syrebrist, energibrist och defekter i cellmembranen kan också den elektriska överföringen av energi från hjärnan till musklerna försämras. Detta kan göra att musklerna svarar dåligt eller till och med får spasmer.