MIN HISTORIA

SOCKERBEROENDE

Mina första symtom som jag kommer ihåg var huvudvärk och migrän som började i femårsåldern. Redan i fyra- femårsåldern var jag extremt sockerberoende. Jag gick upp på nätterna och drack saft outspädd direkt ur flaskan. Jag rensade skåpen på allt som var sött, russin, kex, kakor osv. Var jag inte medvetet uppe efter socker på natten så gick jag ofta i sömnen. Andra tidiga symtom jag hade var att jag helt plötsligt bara tuppade av. Kommer särskilt ihåg en kväll när vi skulle gå och lägga oss. Jag skulle dricka vatten ur en plastskopa och faller handlöst bakåt och får vattnet rakt i ansiktet.

BENSKÖR

När jag var 13 år bodde vi i Västra Bodarna utanför Alingsås. Några av mina kompisar kom och hämtade mig på moded. Vi var alltid ett helt gäng och denna gången hamnade jag på tanken på en Puch Dakota, framför killen som körde. Jag lyckades få in fötterna i framhjulet och det slog tvärstopp. Alla tre på mopeden slog i backen. Jag lyckades inte resa mig då min ankel var krossad och benet brutet på två ställen. Det blev Alingsås lasarett och operation. Läkaren som opererade mig kom efter och sa att jag var så benskör att han skulle bara kunna ta min arm och knäcka den hur lätt som helst…

EGEN HÄST OCH ANSVAR

När jag gick i åttan flyttade vi till Värsås utanför Skövde. Detta var väldigt jobbigt för mig som hade kille och alla kompisar i Alingsås. Först vägrade jag och Socialtjänsten blev indragen. Men efter många om och men och en häst som muta gick jag med på att följa med. Jag hade älskat hästar sedan jag var på en åsneritt i Spanien när jag var 6 år. Min första egna häst var en New Forest som hette Contessa och var en moderlivsimport från England. Så mycket roligt jag hade med den hästen.

Jag har alltid varit trött och ofta huvudvärk och migrän. Men man lär sig hantera det. Jag har alltid fått bestämma mig i huvudet, att nu gör jag det här och så gör man det bara fast man egentligen inte har krafterna till det. Har man hästar så måste man masa sig upp på morgonen för att fodra dem. Detta tror jag har varit bra för mig annars hade jag nog sovit dygnet runt. I perioder gjorde jag nästan det då jag gick hem och lade mig efter jag fodrat och släppt ut hästarna.

OTROHET MED KONSEKVENSER

När jag var 17 år träffade jag en kille som var otrogen efter ett tag. Jag hade ingen aning om detta förrän det konstaterades att jag fått gonorré. Jag blev naturligtvis chockad och väldigt ledsen. Detta resulterade i en ordentlig antibiotikakur och återbesök för att konstatera att det sedan hade försvunnit. Jag blev friskförklarad, men mådde ännu sämre efter antibiotikan.

En dag ett tag senare ringer det på dörren och två poliser står utanför. De ber mig följa med, vilket jag vägrade. Jag frågade vad jag skulle ha gjort men det kunde de inte säga för att min mamma också stod i hallen. Jag sa att de kunde säga vad som helst även om mamma var där för jag hade inte gjort någonting. De vägrade säga vad det var inför min mamma och sa att om jag följde med ut i bilen så skulle de tala om vad det var. Jag gick med på det och gick ut och satte mig i bilen. Sen kom jag naturligtvis inte ut då man inte själv kan öppna dörrarna i bak på en polisbil.

De sa att jag var anmäld enligt smittskyddslagen som smittbärare som vägrade låta mig behandlas. Jag sa att jag visst var behandlad och friskförklarad men det hjälpte inte. De körde mig till sjukhuset i Skövde där jag fick gå in på akuten med en polis i varje arm. Sedan fick jag lägga upp mig för en grek som inte kunde prata svenska, så han kunde ta prov för gonorré på mig. Naturligtvis visade provet att jag inte hade någon smitta.

TILLFÄLLIGHETER

Läkaren som anmält mig skyllde på att han missat att jag gått klart då han varit på semester. Denna läkare hade en dotter som lånat Contessa på foder. En dag när jag kom för att hälsa på Contessa mådde hon dåligt och stod med en obehandlad hovböld. Jag blev upprörd över att hon inte tog hand om hästen och hämtade en transport och körde hem henne igen. Om det var en tillfällighet att det var hennes pappa som sedan anmälde mig låter jag vara osagt.

Efter incidenten med otroheten, som tvingade mig till ordentliga kurer med antibiotika, gick jag ner mig ganska ordentligt. Jag mådde psykiskt mycket sämre och fick kraftiga magproblem. Jag hade så ont i magen att jag fick söka akut flera gånger. De gjorde flera titthålsoperationer men de hittade naturligtvis inget. Det gjorde bara att jag gick ned mig ännu mer då de gav både socker och antibiotika intravenöst i förebyggande syfte.

Idag kan jag tycka att det är väldigt märkligt att man i första hand öppnar upp och går in och tror man ska kunna se utanpå vad som är fel. När de inte såg något försökte de säga att det satt i huvudet på mig och att jag skulle börja med psykofarmaka, vilket jag vägrade göra.

PAPPA RACERFÖRARE

Min pappa Bertil Roos var racerförare och flyttade till USA 1972. Han startade Roos Racing School i Pocono Mountains, Pennsylvania. Jag och min syster hade varit och hälsat på två gånger tidigare, men nu flyttade vi dit 1986. Det var jag, min sambo och dotter som flyttade. Jag fick min dotter när jag var 19 år.

Min sambo jobbade för min pappa som chefsmekaniker i garaget där de bland annat byggde Formel Ford bilarna de använde i racerskolan. De hade också en skola för avancerad bilkörning i vanliga personbilar, 12 Volvo som han var sponsrad med. Han hade också uppfunnit en sladdbil där bakaxeln var konstruerad så att läraren som satt bredvid kunde frigöra bakhjulen och simulera en sladd som föraren fick häva. En smart uppfinning som han tog patent på i flera länder. Den hade kunnat säljas till bilskolor över hela världen så de slapp åka på halkkörning och komma mycket närmare en riktig sladd, men han var envis och ville behålla den själv. Så den är unik i Roos Racing School.

En dag åkte vi förbi ett stall där det stod en svart, mager ledsen häst bunden utanför stallet. Jag tyckte så synd om den att jag köpte den på stående fot. Nu fick jag genast problem med vad jag skulle göra av den. Jag sa till ägaren att jag skulle hämta den så snart jag funnit en stallplats åt den. Efter lite letande hittade jag ett stall hos en rik dam som bodde i Philadelphia och hade en gård 10 minuter ifrån där vi bodde. Hon var bara uppe på helgerna och hade lite problem att pussla ihop skötseln av sina hästar på veckorna. Så jag fick både jobb och stallplats direkt. Vi åkte och hämtade hästen som redan efter ett par veckor knappt gick att känna igen. Hon blev så fin med lite hull och en härlig lyster i den svarta pälsen. Fantastiskt vad lite näring och kärlek kan göra.

Jag jobbade i stallet och vi planerade och byggde ett stort ridhus. Vi renoverade även hela stallet med hjälp av en Amish man och hans anställda. The Amish, som de kallas, bor i Lancaster, Pennsylvania. De lever som vi gjorde på 1800-talet helt utan moderniteter. De hade en hästauktion på måndagar som vi åkte till ibland. Det var verkligen som att åka 100 år tillbaka i tiden. De hade inga bilar utan körde omkring med häst och vagn med blinkers på sidorna. Det var jätteintressant att få lära känna några som vi gjorde när de jobbade med stallet.

Det var kul att jobba i stallet och planera allt som vi gjorde. Men jag orkade inte riktigt med då jag var så nedgången. Mockandet i stallet tog nästan all kraft. Jag släpade mig runt kändes det som. En dag kände jag att jag fått en böld i ljumsken. Det är inte kul att få en böld på ett sådant ställe när man har hästar att rida varje dag. Bölden växte och gjorde så ont att jag inte stod ut till slut. När den var stor som ett hönsägg lade jag mig i ett hett bad i hopp om att den skulle spricka. Det gjorde den inte och jag blev tvungen att söka akut. Min mamma som också flyttat över och min arbetsgivare Dottie följde med mig till sjukhuset.

När jag fått komma in på ett rum kommer det en arrogant tuggummituggande läkare in i rummet. Han tittar på bölden och tar fram en skalpell och tror att han bara kan börja skära i bölden. Jag skrek nästan rakt ut, helt skräckslagen. Jag hade ju så fruktansvärt ont redan. Jag vägrade låta honom skära i mig och han blev irriterad. Då går han ut i väntrummet och hämtar mamma och Dottie och säger till dem att de ska be mig ligga still så han kan skära upp bölden. De förstod snart att det inte skulle hända, så vi åkte därifrån. Sen var det bara att stå ut tills bölden så småningom sprack av sig själv.

Jag hade problem med bölder under flera år. Sedan fick jag ca en gång om året under några år hela armhålorna täckta av var. När jag lyfte armarna sprack det som hade torkat. Ibland kunde jag vakna på morgonen och hela håret på bakhuvudet var ihoptovat av var. Idag vet jag att allt detta berodde på Candida som jag kommer återkomma till.

MIGRÄN FRÅN HELVETET

Jag bodde i USA under två år och flyttade sedan tillbaka till Sverige. Min migrän var då värre än någonsin. Jag hade ingen medicin under alla år jag hade migrän. Det enda var att somna eller kräkas för att det skulle lätta. När jag hade mitt sista migränanfall trodde jag att jag skulle dö. Jag hade så fruktansvärt ont, mådde så illa och svetten bara rann av mig. Jag var så borta att jag inte ens fattade att jag kunde ställa en hink vid sängen utan sprang fram och tillbaka mellan sovrummet och badrummet.

FÖRSTOPPNING MED KOMPLIKATIONER

Sedan hade jag denna förstoppning som gjorde att jag kunde bli sittande på toaletten och inte komma därifrån. Detta resulterade i hemorrojder som smärtade väldigt. Till slut fick jag söka akut då jag hade en hemorrojd som skulle sitta 5 cm inuti stack ut 5 cm. På akuten fick jag ta av mig på underkroppen och lägga mig på en brits med en filt på mig. Läkaren kom in och bara lyfte på filten och sa: Operation! Min sambo frågade då: Om hon är gravid då? Det spelar ingen roll, sa läkaren, så här kan hon inte ha det.

Och så blev det operation. Om det är jobbigt att sitta på toaletten med kraftig förstoppning, så är det inget mot att sitta på toaletten med kraftig förstoppning nyopererad för hemorrojder. Första gången jag skulle försöka gå på toa efter operationen går inte att beskriva. Jag fick ett sådant blodtrycksfall att jag tuppade av och smällde i huvudet i både handfat och badrumsgolv. Det visade sig också att jag var gravid och födde senare min son.

ANAFYLAKTISK CHOCK

När min son var liten brukade vi turas om att sova ut varsin dag på helgen. En morgon när det var min tur att få sova lite längre vände jag mig i sängen och kände att det stack till i bröstet. Jag såg att det var en geting men trött som jag var så puttade jag bara ner den på golvet och vände mig om. Det gick inte somna om för det började klia över hela kroppen. Fick en vansinnig klåda. Jag gick ner för trappan utan en tråd på kroppen. Min sambo frågade vad jag höll på med. Jag svarade bara att jag måste duscha. Gick in i duschen men kände snart att jag inte skulle fixa det. Ut igen och in i vardagsrummet och lade mig på soffan.

Min sambo sa senare att det var helt overkligt hur jag bara svullnade upp. Själv var jag helt lugn när andningsvägarna svullnade igen. Allt saktade ner och jag domnade sakta bort. Min sambo fick panik när jag förlorade medvetandet och klappade till mig stenhårt så jag kom till sans igen. Han ville ringa en ambulans, men jag sa nej. Kör in mig! Han var så stressad att han kunde inte tänka klart. Han frågade vad han skulle göra med vår son. Sätt honom i bilbarnstolen, kommer jag ihåg att jag svarade. Han satte honom i bilbarnstolen och baxade in mig i baksätet. Sedan körde han järnet in mot sjukhuset.

Jag kommer ihåg att jag låg i baksätet och såg träden åka sakta, sakta förbi. Kändes som han körde i 20-30 km. Jag tänkte: Skiter han i om jag dör, eller? OK, tänkte jag och sa: Kom ihåg bara att jag blev getingstucken. Då kör han igenom Skultorp i 140 km i timmen…

När vi kommer in på akuten har jag hjärtstillestånd. De fick köra en spruta med adrenalin rakt i hjärtat på mig för att få igång mig igen. Men hjärtat stannade igen och de fick upprepa proceduren med en spruta till. Då kändes det som jag flög 1 1/2 meter upp i luften när jag kom tillbaka. Läkaren, en jättetrevlig dansk, sa att om vi hade ringt ambulans hade jag inte överlevt. Sen sa han: Jag vill inte skrämma dig, men förmodligen blir det värre nästa gång om du blir stucken igen. Men, sa han: Du kan få immunisering. Jag ska skicka en remiss så du får komma och få sprutor.

INTE ALLERGISK

Jag blev kallad och tog prover för allergi mot geting. Läkaren kom in, kliade sig i huvudet och sa: Heléne, jag kan gärna ge dig immunisering men du är inte allergisk, så det kommer tyvärr inte att hjälpa. Jag fick mediciner och adrenalinsprutor som jag alltid skulle ha med mig. Det var allt de kunde göra. När jag skriver detta kommer jag ihåg en gång när jag var och hälsade på min pappa i USA när jag var i tonåren. Då blev jag biten av en spindel och min hand och arm svullnade under flera dagar och såg till slut ut som en diskhandske fylld med vatten.

Åren innan denna händelse hade jag önskat varje kväll jag gick och lade mig att jag inte skulle vakna mer. Jag orkade helt enkelt inte leva. Men här hände något. Jag fick en känsla av att det var något jag skulle göra, även om jag inte hade en aning om vad det var.

Efter att ha önskat varje kväll under flera år att jag inte skulle vakna mer och att jag i princip sedan dog av ett getingstick ändrades min inställning. Jag kände att det var något jag skulle göra. I alla fall när jag inte var deprimerad vilket jag var i perioder. Jag kunde bli liggande på soffan i fjorton dagar i sträck och vara oförmögen att ta tag i någonting. Läkarna ville ge mig psykofarmaka, vilket jag vägrade. Jag kände ju att något var fel i kroppen.

UTBILDNING

Som jag skrev i början av min historia så lärde jag mig tidigt att om jag ville göra något så var jag tvungen att bestämma mig i huvudet för att klara av det. Jag tröttnade fort på skolan då jag inte hade tålamod att vänta. När jag klarat av en uppgift ville jag vidare men var tvungen att vänta på att alla skulle bli klara innan man fick en ny uppgift. Så jag slutade efter nian och började jobba. Senare läste jag på komvux, läste in gymnasiet, utbildade mig till undersköterska och även fotterapeut. Idag är jag glad att jag lyckades kämpa mig igenom detta fast jag mådde så dåligt. Det visade sig att jag skulle behöva utbildningarna framöver.

SKÖLDKÖRTELPROBLEM

En period fick jag ett enormt påslag på min sköldkörtel. Jag blev oerhört stressad och kunde inte sova. Jag var otroligt hungrig och kunde äta middag tre gånger om dagen och ändå rasade jag i vikt. Mitt hjärta slog något otroligt i bröstet så jag var tvungen att äta betablockerare. Det är enda gången jag tagit medicin. Detta pågick över en sommar. Sedan gick sköldkörteln ned till underfunktion istället. Då fick jag helt andra problem.

SJUKHUS IGEN

När jag fick hypotyreos fick jag efter ett tag också järnbrist vilket är vanligt när man har långsam sköldkörtel. Jag kunde inte syresätta mig och blev andfådd så fort jag ansträngde mig det minsta. Har man järnbrist går även pulsen upp vilket naturligtvis förvärrade tillståndet. Jag blev så dålig att jag var tvungen att söka akut när det var som värst. På akuten tog de mig på allvar och lade in mig. Jag låg över natten på medicinavdelningen. På morgonen kom överläkaren på ronden och skickade hem mig som abstinent drogmissbrukare.

TANDLOSSNING

En dag kände jag det som en knöl över en av mina hörntänder. Samtidigt kände jag att mina framtänder var så lösa att jag kunde vicka på dem. Efter ett tag ramlade hörntanden ur. Fruktansvärt jobbigt och pinsamt med en stor glugg efter den saknade tanden. Som tur var kunde jag gå till tandläkaren och få en brygga insatt.

FIBROMYALGI

Inte nog med tandlossning, jag var stel som en åttioåring i kroppen. Hade ont överallt. Gick till vårdcentralen och läkaren kom och sa: Nu vet vi vad du har, du har fibromyalgi. Nähä du, sa jag. Ni sätter ingen diagnos fibromyalgi på mig. Varför då?, frågade läkaren. Jag svarade: Då säger ni bara att du har fibromyalgi och det kan vi tyvärr inte göra något åt. Ta 2 Alvedon och gå och lägg dig när det blir som värst. Jag vet att det beror på något, jag känner att något annat är fel i kroppen.

Sen gick jag till vårcentralen med mina bölder som inte gav sig. Då svarade läkaren att jag hade ärvt krokiga talgkörtlar av min mor och far!! De kunde inte så mycket som ta ett prov för att se vad som orsakade dem.

CANDIDA

Vid det här laget var jag nästan knäckt dels av alla symtom dels av alla nonchalanta läkare. Jag fick tips om en homeopat Levin som bodde i Kättilstorp utanför Falköping. Det sades att han var synsk och att folk nästan vallfärdade dit. Jag beställde tid och när jag kom dit satt folk nästan i knäet på varandra i det överfulla väntrummet. När det blev min tur gick jag in och han tittade mig i ögonen och utbrister: Ojojoj! Du är fullproppad med Candida. Jag fick några homeopatpiller med mig hem som inte hjälpte.

Jag hade ingen aning om vad Candida var. Jag gick tillbaka till vårdcentralen och sa som det var att en homeopat sagt att jag var fullproppad med Candida. Läkaren sa att det hade jag inte alls, utan troligen harpest eller någon annan svårdiagnostiserad lågvirulent åkomma. Då gav jag upp. Det var sista gången jag sökte hjälp i sjukvården. Läkaren skrev också i min journal att jag vägrade äta både antibiotika och psykofarmaka.

Det skulle visa sig att homeopat Levin ställt rätt diagnos även om hans behandling inte var effektiv. Detta blev avgörande för mig för att hitta min väg till att bli frisk.

HÅRMINERALANALYS

Jag förstod att jag hade näringsbrister i kroppen och gick till en hälsokostbutik för att köpa vitaminer och mineral. När jag kom in i butiken så såg jag bara hyllmeter efter hyllmeter med kosttillskott och frågade mig; Vad är det jag behöver? Hur ska jag kunna veta det? Jag köpte inget då min magkänsla sa mig att jag inte bara kunde stoppa i mig en massa på måfå. Jag letade vidare och hittade hårmineralanalysen. Nu började det likna nåt. Jag beställde tid och åkte ned till Göteborg för att göra min första hårmineralanalys.

Så fort hårmineralanalysterapeuten såg mig så sa han: Det här ska du jobba med! Jag blev lite förvånad då jag knappt visste vad det var än. Jag gjorde i alla fall hårmineralanalysen och åkte hem. Sedan kändes som en evighet innan jag äntligen fick svar.

LIVET VÄNDER

Jag grät när jag läste svaret på min första hårmineralanalys. Efter alla år av sökande där ingen kunnat hjälpa mig, och till och med jag själv börjat tro att det satt i huvudet på mig, satt jag med papper svart på vitt med de flesta av mina symtom uppräknade. Jag hade otroligt dåligt med näring i kroppen så det var inte konstigt att kroppen inte fungerade. Inte speciellt mycket tungmetaller på första analysen. Jag hade äntligen fått rekommenderat de vitaminer och mineral just min kropp saknade.

Jag började äta kosttillskotten och efter ett tag kände jag bara: WOW!! Är det så här man ska må. Under de två första veckorna med kosttillskotten mådde jag bättre än jag någonsin gjort i hela mitt liv. Sen dök jag rakt ner igen och mådde fruktansvärt dåligt. Avgiftningen hade börjat.

Efter två månader gjorde jag en omanalys för att se vad som hänt under perioden. Den visade att jag var kvicksilverförgiftad. Kroppen hade kört ut upplagrat kvicksilver i blodet så kvicksilverstapeln i analysen fick inte plats i grafen. Kroppen lagrar gifter när vi inte har tillräckligt med näring att binda dem och föra ut det ur systemet. Så fort kroppen märker att näringen finns kör den tillbaka gifterna till blodet.

Jag mådde upp och ned och det ena symtomet efter det andra bara försvann. De bra dagarna blev fler och fler ju mer gifter jag blev av med. Sedan när avgiftningen var klar fyllde kroppen på med näring och efter det har jag mått bra. Så enkelt och så grundläggande. Jag är fortfarande 25 år senare lika fascinerad över vad kroppen kan göra om den bara får möjligheten. Jag har idag svårt att förstå att jag varit så sjuk och att varenda symtom är helt borta.