MIGRÄN FRÅN HELVETET

Jag bodde i USA under två år och flyttade sedan tillbaka till Sverige. Min migrän var då värre än någonsin. Jag hade ingen medicin under alla år jag hade migrän. Det enda var att somna eller kräkas för att det skulle lätta. När jag hade mitt sista migränanfall trodde jag att jag skulle dö. Jag hade så fruktansvärt ont, mådde så illa och svetten bara rann av mig. Jag var så borta att jag inte ens fattade att jag kunde ställa en hink vid sängen utan sprang fram och tillbaka mellan sovrummet och badrummet.

 

FÖRSTOPPNING MED KOMPLIKATIONER

Sedan hade jag denna förstoppning som gjorde att jag kunde bli sittande på toaletten och inte komma därifrån. Detta resulterade i hemorrojder som smärtade väldigt. Till slut fick jag söka akut då jag hade en hemorrojd som skulle sitta 5 cm inuti stack ut 5 cm. På akuten fick jag ta av mig på underkroppen och lägga mig på en brits med en filt på mig. Läkaren kom in och bara lyfte på filten och sa: Operation! Min sambo frågade då: Om hon är gravid då? Det spelar ingen roll, sa läkaren, så här kan hon inte ha det.

Och så blev det operation. Om det är jobbigt att sitta på toaletten med kraftig förstoppning, så är det inget mot att sitta på toaletten med kraftig förstoppning nyopererad för hemorrojder. Första gången jag skulle försöka gå på toa efter operationen går inte att beskriva. Jag fick ett sådant blodtrycksfall att jag bara smällde i både handfat och badrumsgolv. Det visade sig också att jag var gravid och födde senare min son.

 

ANAFYLAKTISK CHOCK

När min son var liten brukade vi turas om att sova ut varsin dag på helgen. En morgon när det var min tur att få sova lite längre vände jag mig i sängen och kände att det stack till i bröstet. Jag såg att det var en geting men trött som jag var så puttade jag bara ner den på golvet och vände mig om. Det gick inte somna om för det började klia över hela kroppen. Fick en vansinnig klåda. Jag gick ner för trappan utan en tråd på kroppen. Min sambo frågade vad jag höll på med. Jag svarade bara att jag måste duscha. Gick in i duschen men kände snart att jag inte skulle fixa det. Ut igen och in i vardagsrummet och lade mig på soffan.

Min sambo sa senare att det var helt overkligt hur jag bara svullnade upp. Själv var jag helt lugn när andningsvägarna svullnade igen. Allt saktade ner och jag domnade sakta bort. Min sambo fick panik när jag förlorade medvetandet och klappade till mig stenhårt så jag kom till sans igen. Han ville ringa en ambulans, men jag sa nej. Kör in mig! Han var så stressad så han kunde inte tänka klart. Han frågade vad han skulle göra med vår son. Sätt honom i bilbarnstolen, kommer jag ihåg att jag svarade. Han satte honom i bilbarnstolen och baxade in mig i baksätet. Sedan körde han järnet in mot sjukhuset.

Jag kommer ihåg att jag låg i baksätet och såg träden åka sakta, sakta förbi. Kändes som han körde i 20-30 km. Jag tänkte: Skiter han i om jag dör, eller? OK, tänkte jag och sa: Kom ihåg bara att jag blev getingstucken. Då kör han igenom Skultorp i 140 km i timmen…

När vi kommer in på akuten har jag hjärtstillestånd. De fick köra en spruta med adrenalin rakt i hjärtat på mig för att få igång mig igen. Men hjärtat stannade igen och de fick upprepa proceduren med en spruta till. Då kändes det som jag flög 1 1/2 meter upp i luften när jag kom tillbaka. Läkaren, en jättetrevlig dansk, sa att om vi hade ringt ambulans hade jag inte överlevt. Sen sa han: Jag vill inte skrämma dig, men förmodligen blir det värre nästa gång om du blir stucken igen. Men, sa han: Du kan få immunisering. Jag ska skicka en remiss så du får komma och få sprutor.

 

INTE ALLERGISK

Jag blev kallad och tog prover för allergi mot geting. Läkaren kom in, kliade sig i huvudet och sa: Heléne, jag kan gärna ge dig immunisering men du är inte allergisk, så det kommer tyvärr inte att hjälpa. Jag fick mediciner och adrenalinsprutor som jag alltid skulle ha med mig. Det var allt de kunde göra. När jag skriver detta kommer jag ihåg en gång när jag var och hälsade på min pappa i USA när jag var i tonåren. Då blev jag biten av en spindel och min hand och arm svullnade under flera dagar och såg till slut ut som en diskhandske fylld med vatten.

Åren innan denna händelse hade jag önskat varje kväll jag gick och lade mig att jag inte skulle vakna mer. Jag orkade helt enkelt inte leva. Men här hände något. Jag fick en känsla av att det var något jag skulle göra, även om jag inte hade en aning om vad det var.

 

Ta hand om er! / Heléne

Pin It on Pinterest

Share This