0771 - 661 661 - må, ons, fre 10-12

 

Jag föddes på Prinsgatan i Göteborg den 16 mars 1963. Jag var ett lugnt och snällt barn. Till skillnad från min tre år äldre bror som var vad de kallade ett MBD-barn. Han var sjövild och gick knappt ha i möblerade rum. Tyvärr så släpade han omkring på mig ute från att jag bara var några år gammal. Jag kom ihåg när han tagit med mig till en kyrka en söndag. Prästen kom med psalmböckerna och när han räckte en till mig slog min bror till den och sa: Hon ska inte ha någon för hon kan inte läsa. Det kunde inte han heller för han var bara 6 år. Detta är ett av mina allra tidigaste minnen. Han var väldigt aggressiv och jag fick stryk om jag inte gjorde som han sa. Det värsta var nog när han klämde mina fingrar i en hissdörr så jag fick åka till doktorn och rycka bort naglarna sedan. Detta gjorde att jag var utsatt för stress väldigt tidigt

SOCKERBEROENDE

Mina första symtom som jag kommer ihåg var huvudvärk och migrän som började i femårsåldern. Redan i fyra- femårsåldern var jag extremt sockerberoende. Jag gick upp på nätterna och drack saft outspädd direkt ur flaskan. Jag rensade skåpen på allt som var sött, russin, kex, kakor osv. Var jag inte medvetet uppe efter socker på natten så gick jag ofta i sömnen. Andra tidiga symtom jag hade var att jag helt plötsligt bara tuppade av. Kommer särskilt ihåg en kväll när vi skulle gå och lägga oss. Jag skulle dricka vatten ur en plastskopa och faller handlöst bakåt och får vattnet rakt i ansiktet.

BENSKÖR

När jag var 13 år bodde vi i Västra Bodarna utanför Alingsås. Några av mina kompisar kom och hämtade mig på moded. Vi var alltid ett helt gäng och denna gången hamnade jag på tanken på en Puch Dakota, framför killen som körde. Jag lyckades få in fötterna i framhjulet och det slog tvärstopp. Alla tre på mopeden slog i backen. Jag lyckades inte resa mig då min ankel var krossad och benet brutet på två ställen. Det blev Alingsås lasarett och operation. Läkaren som opererade mig kom efter och sa att jag var så benskör att han skulle bara kunna ta min arm och knäcka den hur lätt som helst…

Fortsättning följer…

Ha det så bra tills dess / Heléne

 

Pin It on Pinterest

Share This